lördag 30 maj 2015

20 år senare

Idag gick yngsta barnet ut grundskolan. Vilken fin avslutning. Vädergudarna har varit på vår sida. Då vi kom ut till villan hade svanarna fått tillökning. Små fina gråa fåglar syntes på kanten av boet. 

Nu är det 20 år sedan jag separerde. Och nu har jag fått mycket kritik för att jag inte hunnit hjälpa vår äldsta son som köpt farfars stuga och har renoverat den. Det gjorde mej igen en gång väldigt,väldigt ledsen. Vi har nog uppfostrat och ekonomist hjälp barnen jättemycket. Bilarna får de alltid servade och fixade. 

Jag försöker så gott jag kan med allt. Att det dessutom råkade vara de två månader då vi har jättemycket på jobbet och jag jobbat över flera dagar gör inte saken bättre. Jag tycker jag försökt vara positiv, hjälpsam och en kärleksfull mamma som man inte behöver vara rädd för och kan krama och berätta allt för. Och någonstans i mitt hjärta känns det faktiskt som om jag lyckats jättebra med just kärleken till dem. 

Om jag själv inte velat hjälpa eller känt lite skuld över att vi inte varit där och renoverat skulle jag förstå kritiken men då han köpte huset trodde vi att lite i gången skulle fixas och sedan blev det mer och mer. 
Stressad visst men aldrig, aldrig att jag inte skulle hjälpa mina barn!






Inga kommentarer: