måndag 22 juni 2015

Som ett brev på posten

Kom igen tröttheten över mej. Det har varit mycket nu. Föröker fokusera på det man måste. Medan ensamma stunder och tankar tar över livet på ett ledsamt sätt. Tårar rulla ner för kinderna som blir strama och randiga. Som att spela teater och sedan släppa hela rullen då man kommer hem. Hem till fluffiga lakan och mitt dun täcke. Vet inte hur många gånger sedan mormor dog som jag krypit ner till tryggheten fullt påklädd och ändå frusit. 

Tung vecka. Begravning. Jobb. Snart semester med en Tammerfors resa inplanerad som ingen får ta ifrån mej. Man måst drömma framåt, planera milstolparna. 

Vissa kommer nära en och berör och sedan försvinner. Andra kommer berör och stannar. 


Inga kommentarer: