tisdag 29 september 2015

Kära lilla pappa

Ikväll satt jag vid hans sjuksäng en timme. Han sov så tungt och jag ville inte väcka honom. Han behöver samla alla krafter han har kvar för att orka kämpa emot denna dumma cancer. Då jag reste mej upp och skulle gå ville jag ändå att han skulle veta att jag varit där så jag skrev ett brev. Ett med stora bokstäver, ungefär som man skriver till barn. Så att han skulle kunna läsa utan glasögon. 

Han ringde mej sedan. Och jag frågade om han vaknat. Jo, klockan sju, men vet du, det måste ha hänt mej något för jag är på sjukhus. Har jag backa på någon? Ja va svarar man... Nä, du har någon infektion i kroppen...
Så lever vi nu.

Inga kommentarer: