lördag 17 oktober 2015

Crazy

Denna oändliga väntan gör mej smått crazy. Jag, som är van att alltid ha bråttom. Jag som ibland, eller rätt så ofta vill stanna tiden, hatar att vänta,vänta...och då man inte ens vet på vad man väntar på. Bara att nått ska hända.

Genom morgon dimman med packad väska lämnar jag hotellet. Idag bär det hemåt. Vänta bara på lillebror som kommer ner körande med min bil. Jag valde den vägen. Gillar detta kuperade landskap. Är rädd för att åka tåg. Konstig rädsla. Men gillar faktiskt inte nått som känns så främmande för mej. Jag vill flyga jag. De är det ända som jag gjort sedan liten. Pappa hade till och med eget plan.

De finns människor som kan tänka själv. Och så finns de de som inte kan det. Irriterar mej på städerskan som måste städa pappas rum just nu då han äntligen fallit in i en djup sömn. Och kan glömma allt vad sjukdom och smärta är. Jag skulle ha hoppat över det rummet var någon sover fridfullt och tagit det sist. Ibland är jag så irriterad på mej själv då jag alltid funderar ut hur saker kunde göras bättre. 

Inga kommentarer: