tisdag 20 oktober 2015

Ensam,ensam sitter jag här i natten.

De som man hatar mest av allt är då telefonen ringer mitt i natten. Och i den situationen vi befinner oss i nu, hatar man det ännu mer. Mer än mest. Pappas andning har blivit sämre och min älskade lillebror håller hans hand. Är så tacksam att han är där. Även om döden står på lut viskar jag i pappas öra:
- Kämpa, kämpa du klara dehär! Ett smått illamående kommer över mej. Jag frysen men svettas. Minuter blir till timmar. Och vi kan inget göra.....❤️

Inga kommentarer: